The real folkhemsdeal, fantasteak eller nu skriver jag ett fuskinlägg

Jupp, jag skriver ett fuskinlägg, för att det är för mycket som ligger och skvalpar, jag har ingen annan blogg och har lämnat andra nätarenor, så nu kommer skvalpet här. Det har med en annan slags besatthet att göra än pärlor, men vi kan säga att det är fortsättningen på Aronia-inlägget, för det är alldeles sant. Jo, jag har alltså lyckats flytta.Vi bor nu högst upp i låghus, inte i en illtrafikerad korsning och hyran är väsentligt mycket lägre. Precis det jag ville. Sen var jag väl inte alldeles överlycklig över området när bytet blev av, men när jag väl kom hit så blev jag desto gladare. Oh, min lilla femtiotalspärla vad du är fin! Och finare ska du bli! Helst i förrgår. (Ja, jag har lite svårt med väntan.) När vi flyttade var det inte bara en massa meck med själva flytten, utan huset fasadrenoveras och fönstren skulle bytas. Det springer alltså folk inne hos oss och utanför fönstren, som dessutom är inplastade, och det borras, bittida och sent. Inte så kul, men This Too Shall Pass, och det blir ju bra SEN (öva perspektivskifte galore). 

Sen skulle det målas om inne för att få bort en del alltför åttio- och tidigt nittiotal, och det är där vi kommer in på det jag inte riktigt får ur skallen. Jag ville ju veta hur det såg när det byggdes, inomhus. Var det tapetserat i köket (konstigt med tanke att det inte finns fläkt) och var det i så fall kommunalgrå tapeter (byggtapeter) eller nåt annat? Om det var målat, vad var det för färg? Och köksluckorna, de underbara skjutskåpen och skåpen med ticka-reglar, vad hade de för färg? Och alla fina skåp som städskåp, klädkammare (flera, som man kan gå in i!) och tvättskåp, alla med varsin fin nästan ciselerad nyckel, vad hade de för färg? Hur såg golven ut?  Och gabondörrarna, var de lackade då med, eller kunde man olja dem med t ex teakolja. Osv osv ad nauseam.

Si, det var en annan femma att få reda på. Jag har talat med fastighetsskötaren, lokalkontoret och stora kontoret, men de säger att de inte har en aning, de har inga prospekt, reklamblad eller nåt kvar från tidigt 50-tal. Jag betvivlar det, men kanske de inte vet var sånt ligger, kanske det inte är tillgängligt för nyfikna hyresgäster eller så orkar eller hinner de inte. Så talade jag med Stadsmuseets faktarum, och Stadsbyggnadskontoret, och Arkitekturmuseet (eftersom de gett ut en skrift om Curt Strehlenert som ritade huset ihop med Olle Elgquist), och HSB, eftersom Strehlenert tydligen (dixit moster Wiki) var chef för tekniska kontoret där mellan 1942-1975 (!) och så skrev jag slutligen till hon på DN som har råkoll (hon kunde tipsa om Skansens Byggnadsvård, det övriga hon skrev hade jag redan koll på). 

Men tji fick jag, och till slut skulle ju målarn komma och fixa och jag fick dra till med nåt. Det blev jättebra, fast jag bara hade det allra billigaste standardsortimentet att välja på (ont om pengar är det gott om, så inga fancy designertapeter i nytryck här inte). Nej, det blev stockholmsvitt på väggarna och gråblå luckor (som jag ännu inte sett, men vi kommer dit) i köket. Tyvärr målat direkt på tapeten, så man ser den ack så fula bården mitt på väggen men håhåjaja snacka om i-landsproblem. Så blev det turkos (jag skulle kalla det aqua eller mint men har fått veta att jag är färgblind) i ena sovrummet och ljusgrått vardagsrummet, där vi tog upp dörren som hade satts för med en gipsplatta. Det blev mycket bättre med att kunna gå runt runt. Vill inte prata om flöde riktigt men det känns mer RÄTT, för det var ju så det var tänkt från början. Plus att huset nog inte är så väl ventilerat, så luftcirkulationen behövs. Det om det. 

När killen som skulle ta bort luckorna för att ta dem till lackering så hade han sönder lite av såväl färg som trä på alldeles nymålade snickerierna. Hela tiden var jag rädd att luckorna skulle gå sönder, för det såg så ut, så det här var inte så farligt, men lite dumt ändå. När jag ringde lokalkontoret för att be om att få det fixat och stod och tittade på skåpen i fråga såg jag.... kryp. Jäck!! Ringde Anticimex, som trodde det var nån bagge eller nån änger. (Det var fläckig änger). Vet inte om ängrarna bott där hela tiden eller kommit fram för att vi har mer käk i skåpen eller om vi kom med dem. Anticimex-killen trodde de funnits där hela tiden och att jag inte sett dem för att luckorna var för. Never mind. Vad jag skulle komma till var att de bara kunde komma idag eller om fjorton dagar. Idag var annars dagen då luckorna skulle komma. Så nu är vi luck- och lådlösa i en vecka till, men det är inga större problem. Bara jag slipper vara fler hemma är vi som går på två ben så är jag nöjd. Tre sexbenade (?) har jag funnit med bena i vädret och fler har nog mött sin skapare i de sextio år gamla skrymslena i det skåp där jag såg dem.

Eller nej, jag är inte riktigt nöjd, för jag tänker mest på att jag hur jag ska mata femtiotalspärlan med 

- ett hallbord eller en telefonbänk i teak, från Edsbyn, Bodafors eller nåt liknande (jag låter kanske som jag kan, men det där är bara vad jag snappat upp när jag vänt på grejer jag gillat)

- en stor spegel med fasat glas och bultar/nitar på och kanske lampetter till, om det inte blir löjligt mycket på en gång då

- en stringhylla till kokböckerna, de får inte plats på den fina lackerade bänkskivan, där bor moderniteter som mikro och vattenkokare (äkta eller oäkta bryr jag mig inte om, jag har inte fallit helt för samlarmanin)

- en låååång matta till köket, lite för att dölja det inte så vackra låtsasfurugolvet (det är i bra skick liksom det mesta här, det är bara att rummet och/eller golvet är lite snett, så jag blir sjösjuk när jag tittar ner, och så passar inte låtsasfuru så bra just där tycker jag tralala)

- snygga pinnstolar, tänk Fanett minus några nollor (dvs, det kan gott vara kopior eller nyproduktion, jag är som sagt inte så ortodox)

- en taklampa med lampetter och kanske tofsar (allt måste inte vara femtiotal, de hade väl arvegods och "omoderna" saker även då för tiden?)

- en soffa och/eller fåtöljer om det går att hitta fräscha begagnade (det känns lite scary med tanke på just kryp och att jag inte vet vilka som gjort det folk gör i soffor som gör dem - sofforna - ofräscha, men jag minns och saknar mina fantastiska fyrtiotalsfåtöljer, så jag håller nog utkik ändå)

- gardiner, även om jag inte är så mycket för gardiner och har taskig koll på mönster från då, för det enda jag samlat på mig av femtiotalssaker hittills är bruksporslin, och så möbler, fast då inte genom loppis/antikvariatletande utan för att jag fått dem från nån som köpt dem på bondauktion innan begrepp som retro och vintage fanns

- lite fler djupa tallrikar, helst i vinrött, blått, grått (som t.ex. Bimbo), bara inte brunt

Och som sagt finns det egentligen inga pengar att handla för alls, så det blir till att ta en sak i taget med mycket tid emellan och så ska jag råka ha tur när jag går på loppis. Ja, för det är inget kul att köpa saker i en affär där man redan på förhand vet att det mesta finns, det är den där ovissheten med om jag kommer att hitta nåt, för mycket för plånboken och ryggen, eller ingenting som är grejen med att kajka till andra sidan stan och botanisera i sunkluktande lokaler. (Fast vinner jag på lotto, ärver eller nåt så kan det tänkas att jag gör ett avsteg från ovanstående och köper halva Tid och R*m eller Linne och L*ump på ett bräde, nu ska vi inte vara kinkiga). Ja, det var det det. Nu har jag lämnat min önskelista till kosmos, och berättat vad jag tänker på för att trösta mig för att jag har så sakramentskat' ont efter flytten så snart jag gör nåt (handla, städa, flytta blommor för att fönsternissarna ska göra vad de nu gör), dessutom ligger efter med annat och allt annat som jag inte ska prata om här. Och för att det inte ska bli ett fullständigt fuskinlägg så illustrerar jag med kylskåpsmagneter jag förfärdigade idag. Som synes var jag lite snabb på att klippa till rundlarna, så orden sitter på sniskan, men meningen går ju fram i alla fall.