19 juli 2012

Veckans Sötchock - missa inte - eller monterad Hallongrotta

Som den som läser mig noterat så kreeras det inga direkta nyheter nu utan jag monterar muffar, krympplast-hängen (och förmodligen andra hängen också så småningom), i väntan inte på Godot men väl på att knoppen ska funka till sånt jag behöver få den att funka till. Det känns finns att få ihop helheter av delar. Och så är det intressant att konstatera att helt utan att ha bestämt mig för att varannan pärla av en sort och varannan av en annan är nåt jag måste köra med nu, så är det det jag gjort nu ett antal gånger. 

Gillar muffarna monterade på mer konventionella halsband också, på nåt sätt gör det dem mer rättvisa, om man ser till allt jobb som ligger bakom en sån. Eller så tar man strålglansen ifrån dem när man har dem på annat än ett vanligt band...? Det är nog upp till betraktaren. Men jag är nöjd, och så länge ingen anmäler sitt intresse för att bli ny matte till nån så är det gott nog att jag är nöjd. Typ. Klockan är mycket och jag borde sova och inte blogga (för man skriver nog rappakalja så här dags), men nu när den är färdig vill jag lägga upp den, för jag vill inte sätta på datorn det första jag gör i morgon, då hoppas jag vara i skick att göra det där jag måste. 

För att återgå till Sötchocken... Vadan denna rubrik? Jo, jag tycker att glaspärlorna i kallrosa och bruten vitt på nåt sätt ser ut som kakglasyr, eller dopdragéer (såna där sockeröverdragna mandlar). Och sammetsbandet är ju så rart... Det ser kanske ut som det sticker av i färgen men i verkligheten är den ljungiga lilan apsnygg till muffen. Bandet är förstås från Folckers band (vid det här laget borde jag få rabatt...). Undras om jag ska våga mig tillbaks till Hallongrottan och visa den i monterat skick? Minns inte exakt vad som hände när jag gick dit sist med den, men uppenbarligen gick det mindre bra, eftersom jag kom hem med den (you can't win them all, antar jag). 

 Tyvärr vågar jag inte ha Hallongrottan på mig själv och färgerna är fel på mig också. Fast oavsett om den hamnar i en låda här hemma eller kommer ut i världen så är jag lite mallig över att den är helt och hållet fastsydd, dvs halsbandet går inte bakom muffen utan jag har sytt/vävt mig fram till andra sidan, så den torde vara extra hållbar (säger jag som tappade en sten i spyflugearmbandet tredje gången jag hade det på mig. Så kan det gå när man köper delar av sitt material begagnat), och att jag gjort så är verkligen en förbättring sen t ex mina första muffar, som satt fast i en ögla som kunde rivas loss om man t ex dansade för häftigt (som jag fick höra om en. Fast då blev jag grymt smickrad över att de åkte tillbaks till stället och letade fram den. Självklart lagar jag också sånt, om såna incidenter inträffar, om det nu behövs sägas.) Nu, gonatt, och må onsdagen vara hagelfri och pigg, tack så mycket!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar